En vecka kvar!
Nu är det mindre än en vecka kvar tills jag sätter mig på flyget i Köpenhamn. Jag har svårt att greppa detta, samtidigt som jag har resfeber från helvetet i form av illamående och sömnsvårigheter. Jag pratade med mamma om detta igår och insåg att det inte är så konstigt.
Dels har nog de flesta lite resfeber inför en sådan här resa. Men detta är ju faktiskt också min första riktiga utomlandsresa utan familjen. Som barn och tonåring har jag gärna varit hemma i tryggheten och inte utmanat mig själv allt för mycket. Nu vill jag verkligen utmana mig själv och jag känner mig redo, men det blir ju en ännu större omställning än det hade kunnat vara.
Förutom att gå runt och fundera och grubbla jobbar jag lite, sista passet på torsdag. Jag har jobbat ganska mycket den här månaden jämfört med vad jag tänkte från början, framförallt nätter, men det har varit skönt. Det är nog bra att tänka på något annat emellanåt och eftersom mitt kontrollbehov inte gått att hejda inför den här resan är det inte mycket kvar att fixa och därmed finns det ingen anledning att vara hemma. Förutom möjligtvis att det skulle vara bra att vila upp sig, få ordning på ryggen och sånt innan avfärd.
Jag kommer sakna jobbet. Det har varit som ett andra hem i nästan 1,5 år och nu kanske jag aldrig kommer hit igen, eller så gör jag det... Vem vet? I vilket fall kommer jag sakna alla pensionärer och alla underbara arbetskamrater! (Jag hoppas ni läser detta! Isåfall vill jag att ni ska veta att ni är guld, så goa och härliga!)
Puss och Kram skumbanan!
